Sjukvården i Skåne kan effektiviseras till nytta och glädje för både de som behöver vård och för de som arbetar inom sjukvården. Den största potentialen finns förmodligen i ett nytt regionsjukhus mellan Malmö och Lund och det skulle finnas många fördelar med en sådan lösning. Det tar lång tid innan ett nytt sjukhus kan invigas. Därför finns det alla anledning att snarast möjligt påbörja utredningsarbetet och processen mot ett nytt Skånes Universitetssjukhus.
Den främsta och viktigaste fördelen är självklart en bättre och effektivare vård för patienterna. En bättre arbetsmiljö ger också de anställda ett värde som påverkar både hälsa och utvecklingsmöjligheter. Kulturskillnaderna mellan de nuvarande sjukhusen i Lund och Malmö kommer att försvinna betydligt snabbare, än om vi fortsätter att ha två sjukhus med en viss inbördes konkurrens.
Visst kostar det att bygga nytt men det är ytterst tveksamt om det är den bästa ekonomiska hushållningen, att lägga ner stora pengar på att renovera, modernisera och drifta de nuvarande lokalerna. De blir ändå aldrig riktigt bra.
Det finns alltså ett antal skäl som talar för ett nytt regionsjukhus i Skåne och vi kan lägga till arbetsmetoder, tillgänglighet, inre logistik, spetsforskning, kulturgemenskap, hållbar miljö
m m.
Ledningen för Region Skåne bör därför ta initiativ till en utredning med målet att bygga ett nytt regionsjukhus mellan Malmö och Lund. Denna utredning bör ha en bred politisk förankring eftersom en investering i denna storlek kräver en samsyn utöver det vanliga.
Lennart Pettersson
ordförande
Centerpartiet Skåne
Maria Nilsson
vice ordförande
Centerpartiet Skåne
torsdag 18 augusti 2011
lördag 30 april 2011
Behåll Skåne skånskt
Låt Region Skåne få vara en egen region även i framtiden. Centerpartiet i Skåne har nu kommit fram tilll att det är den bästa lösningen både för Skåne och för övriga Sydsverige. Den skånska identiteten är så stark och naturlig , att det inte finns några skäl att utöka regionen. Det skånska varumärket är så starkt att det skulle vara fel att avstå från Skåne som regionbegrepp och istället börja använda Region Syd. Därutöver har Region Skåne under drygt 10 år byggt upp sin verksamhet och organisation och fungerar förhållandevis väl idag. Att nu bli tvungna att delvis börja om från början med samma process igen tillsammans med grannar i norr och öster, är inte att använda skattepengarna rätt.
Skåne är ett naturligt geografiskt område och har tillräckligt många invånare både idag och i framtiden, för att fungera völ som en egen region.
Vi kan också se liknande fördelar för övriga delar av södra Sverige när det gäller identitet och varumärke, om de skapar en egen region utan Skåne. Vi ser alltså en win-winsituation för både skåningarna och för övriga södra Sverige om Skåne förblir skånskt.
Detta utesluter dock inte ett nära och bra samarbete över gränserna. Administrativa gränser får inte vara ett hinder för medborgarna när det gäller service och rättigheter. Människorna ska alltid gå före systemen.
Skåne är ett naturligt geografiskt område och har tillräckligt många invånare både idag och i framtiden, för att fungera völ som en egen region.
Vi kan också se liknande fördelar för övriga delar av södra Sverige när det gäller identitet och varumärke, om de skapar en egen region utan Skåne. Vi ser alltså en win-winsituation för både skåningarna och för övriga södra Sverige om Skåne förblir skånskt.
Detta utesluter dock inte ett nära och bra samarbete över gränserna. Administrativa gränser får inte vara ett hinder för medborgarna när det gäller service och rättigheter. Människorna ska alltid gå före systemen.
söndag 6 mars 2011
Ta makten över elproduktionen
Nu är det dags att regeringen sätter ner foten när det gäller energiprissystemet. Om vi nu tillåter oss att ha en privat elproduktion och privata elnäta, är det helt nödvändigt att ha spelregler som beaktar såväl näringslivets som medborgarnas intresse.
Vi behöver ha en annan modell för prissättning, där det är andra faktorer än den sista och dyraste kwh-timmen styr priset. Det ska finnas en förutsägbarhet även för dem som, av olika anledningar, inte binder sina leveransavtal till ett visst pris. Vi behöver också säkerställa rättigheten till el för alla som bor och verkar i Sverige. Det ska vara en skyldighet för företagen att dra fram el till de som så önskar och behöver. Kostnaden får slås ut på alla abonnenter. Solidaritet får lov att gälla även år 2011. Vi ska kräva både investerings- och reinvesteringsplaner för nätet som minskar riskerna för elavbrott.
Vi har ett statligt bolag i form av Vattenfall. Riksdag och regering ska kräva av Vattenfall att de är marknadsledande. I kraft av sin storlek och möjlighet till synergieffekter, ska de kunna hålla priserna på en nivå som svenska folket och näringslivet har nytta av. Det är fullständigt orimligt att företag i bl.a. de svenska basnäringarna tvingas stänga under vintern, för att elpriserna drar iväg. Som en effekt av priserna, stiger också elbolagens vinster till nivåer som är på tok för höga i förhållande till både prisnivå och den kvalitetsnivå som finns på leveranssäkerhet.
Det är orimligt att 1 000 kwh i december ska kosta 2 500 kr mer än vad det kostade i januari för en villa med värmepump. Det finns ingen annan bransch, där det procentuellt är så stora svängningar på priserna som i elbranschen, om vi bortser ifrån frukt & grönt o d. Det är en sjuk oligopolbransch som staten har alla möjligheter - och skyldigheter - att styra upp. Regeringen bör omgående sätta sig ner och komma överens om vad som ska hända. Finansministern kan inte hävda att övervinsterna från Vattenfall behövs i statskassan, när följden blir att det knäcker både folk och företag. Det är inte maximal vinst som behöver gälla i offentliga bolag. Det är möjligt att ta andra hänsyn och den möjligheten ska regeringen ta tillvara. Vi vill se resultat innan det börjar bli kallt igen om ett drygt halvår.
Vi behöver ha en annan modell för prissättning, där det är andra faktorer än den sista och dyraste kwh-timmen styr priset. Det ska finnas en förutsägbarhet även för dem som, av olika anledningar, inte binder sina leveransavtal till ett visst pris. Vi behöver också säkerställa rättigheten till el för alla som bor och verkar i Sverige. Det ska vara en skyldighet för företagen att dra fram el till de som så önskar och behöver. Kostnaden får slås ut på alla abonnenter. Solidaritet får lov att gälla även år 2011. Vi ska kräva både investerings- och reinvesteringsplaner för nätet som minskar riskerna för elavbrott.
Vi har ett statligt bolag i form av Vattenfall. Riksdag och regering ska kräva av Vattenfall att de är marknadsledande. I kraft av sin storlek och möjlighet till synergieffekter, ska de kunna hålla priserna på en nivå som svenska folket och näringslivet har nytta av. Det är fullständigt orimligt att företag i bl.a. de svenska basnäringarna tvingas stänga under vintern, för att elpriserna drar iväg. Som en effekt av priserna, stiger också elbolagens vinster till nivåer som är på tok för höga i förhållande till både prisnivå och den kvalitetsnivå som finns på leveranssäkerhet.
Det är orimligt att 1 000 kwh i december ska kosta 2 500 kr mer än vad det kostade i januari för en villa med värmepump. Det finns ingen annan bransch, där det procentuellt är så stora svängningar på priserna som i elbranschen, om vi bortser ifrån frukt & grönt o d. Det är en sjuk oligopolbransch som staten har alla möjligheter - och skyldigheter - att styra upp. Regeringen bör omgående sätta sig ner och komma överens om vad som ska hända. Finansministern kan inte hävda att övervinsterna från Vattenfall behövs i statskassan, när följden blir att det knäcker både folk och företag. Det är inte maximal vinst som behöver gälla i offentliga bolag. Det är möjligt att ta andra hänsyn och den möjligheten ska regeringen ta tillvara. Vi vill se resultat innan det börjar bli kallt igen om ett drygt halvår.
fredag 7 januari 2011
Öresundsförbindelse nr 2 – en HH-bro!
En ny Öresundsförbindelse har debatterats flitigt de senaste veckorna. *Ilmar Reepalu (S) och hans partikamrater har uppenbarligen redan bestämnt sig för att även den ska binda ihop Malmä med Köpenhamn.
Som företrädare för "huvudstaden" i Skåne skulle det vara klädsamt med ett något vidare synsätt när det gäller Skånes utveckling. Det är ju inte så att Malmö är i bakvatten och att det går på räls i övriga länet.
En ny förbindelse mellan Sverige och Danmark är en investering som ska täcka behovet för kanske 100 år framöver men också tillgodose de förändringar i beteende och rörelser som kommer under denna tid. När vi nu ska satsa, ska vi också våga vara visionära och våga sticka ut. För vår del vill vi se en bro mellan Helsingborg och Helsingör. Tänk en bro med gång- och cykelväg, landsväg och järnväg. En tunnel lockar få turister till Skåne och Själland men en bro skulle kunna blir en turistmagnet. Tänk att kunna gå och cykla mellan Sverige och Danmark på en vacker bro. Lek med tanken att det finns en restaurang mitt ute på bron. Kreativa människor skulle skapa ett antal aktiviteter med anknytning till bron och därmed ett antal arbetstillfällen. Tänk vad detta skulle innebära för vardagsintegrationen mellan länderna.
Som Centerpartister är det självklart för oss att hela Skåne ska ha bra förutsättningar för en framgångsrik utveckling. Likaväl som det behövs en väl utbyggd kollektivtrafik runt om i länet och landsbygden och småorterna ska ha rätt till väl fungerande bredband, behövs det en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.
Bron behövs för miljön, tillväxten och ekonomin. Med en HH-förbindelse minskar vi transportlängden och transporttiderna, vilket ger positiva miljöeffekter. Med bra förutsättningar för näringsliv och boende i hela Skåne, skapar vi en tillväxt som gör det möjligt att bo och verka även utanför det sydvästra hörnet. Genom att fördela infrastrukturinvesteringarna över hela länet, minskar vi trycket på överhettade områden och därmed minskar också såväl investerings- som driftkostnaderna.
Det är för oss fullständigt obegripligt att över huvud taget diskutera var en ny förbindelse ska finnas. Det finns inga skäl i världen att lägga utredningsresurser på att se om det ska vara Malmö eller Helsingborg. Det finns bara ett läge och det är det senare.
Däremot är det viktigt att snarast ta fram ett underlag som visar dels på vilken typ av förbindelse det ska vara, dels på var den ska knyta an både i Helsingborg och i Helsingör. Detta brådskar eftersom det finns andra investeringar i såväl byggnation som infrastruktur i närområdet som knackar på dörren och då ska vi inte tvingas att välja en viss lösning för HH-förbindelsen på grund av att vi inte har sett till hela trafiksystemet.
Vi hoppas på och utgår ifrån att Trafikverket i sitt utredningsuppdrag, som de fick av förra infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) i den tidigare alliansregeringen, vågar tänka nytt och förstår att en bro är överlägsen en tunnel, när det gäller den framtida utvecklingen och attraktionskraften i såväl Skåne som i övriga Sverige och i Danmark.
Lennart Pettersson (C) Svalöv
Maria Nilsson (C), Helsingborg
Ylva Nordberg (C), Landskrona
Marie Hammar (C), Bjuv
Ulf Molin (C), Höganäs
Liss Böcker (C), Ängelholm
Hans-Ingvar Jönsson (C), Åstorp
Madeleine Atlas (C), Klippan
Christian Nilsson (C), Båstad
Torbjörn Raimosson (C), Örkelljunga
Som företrädare för "huvudstaden" i Skåne skulle det vara klädsamt med ett något vidare synsätt när det gäller Skånes utveckling. Det är ju inte så att Malmö är i bakvatten och att det går på räls i övriga länet.
En ny förbindelse mellan Sverige och Danmark är en investering som ska täcka behovet för kanske 100 år framöver men också tillgodose de förändringar i beteende och rörelser som kommer under denna tid. När vi nu ska satsa, ska vi också våga vara visionära och våga sticka ut. För vår del vill vi se en bro mellan Helsingborg och Helsingör. Tänk en bro med gång- och cykelväg, landsväg och järnväg. En tunnel lockar få turister till Skåne och Själland men en bro skulle kunna blir en turistmagnet. Tänk att kunna gå och cykla mellan Sverige och Danmark på en vacker bro. Lek med tanken att det finns en restaurang mitt ute på bron. Kreativa människor skulle skapa ett antal aktiviteter med anknytning till bron och därmed ett antal arbetstillfällen. Tänk vad detta skulle innebära för vardagsintegrationen mellan länderna.
Som Centerpartister är det självklart för oss att hela Skåne ska ha bra förutsättningar för en framgångsrik utveckling. Likaväl som det behövs en väl utbyggd kollektivtrafik runt om i länet och landsbygden och småorterna ska ha rätt till väl fungerande bredband, behövs det en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.
Bron behövs för miljön, tillväxten och ekonomin. Med en HH-förbindelse minskar vi transportlängden och transporttiderna, vilket ger positiva miljöeffekter. Med bra förutsättningar för näringsliv och boende i hela Skåne, skapar vi en tillväxt som gör det möjligt att bo och verka även utanför det sydvästra hörnet. Genom att fördela infrastrukturinvesteringarna över hela länet, minskar vi trycket på överhettade områden och därmed minskar också såväl investerings- som driftkostnaderna.
Det är för oss fullständigt obegripligt att över huvud taget diskutera var en ny förbindelse ska finnas. Det finns inga skäl i världen att lägga utredningsresurser på att se om det ska vara Malmö eller Helsingborg. Det finns bara ett läge och det är det senare.
Däremot är det viktigt att snarast ta fram ett underlag som visar dels på vilken typ av förbindelse det ska vara, dels på var den ska knyta an både i Helsingborg och i Helsingör. Detta brådskar eftersom det finns andra investeringar i såväl byggnation som infrastruktur i närområdet som knackar på dörren och då ska vi inte tvingas att välja en viss lösning för HH-förbindelsen på grund av att vi inte har sett till hela trafiksystemet.
Vi hoppas på och utgår ifrån att Trafikverket i sitt utredningsuppdrag, som de fick av förra infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) i den tidigare alliansregeringen, vågar tänka nytt och förstår att en bro är överlägsen en tunnel, när det gäller den framtida utvecklingen och attraktionskraften i såväl Skåne som i övriga Sverige och i Danmark.
Lennart Pettersson (C) Svalöv
Maria Nilsson (C), Helsingborg
Ylva Nordberg (C), Landskrona
Marie Hammar (C), Bjuv
Ulf Molin (C), Höganäs
Liss Böcker (C), Ängelholm
Hans-Ingvar Jönsson (C), Åstorp
Madeleine Atlas (C), Klippan
Christian Nilsson (C), Båstad
Torbjörn Raimosson (C), Örkelljunga
torsdag 16 september 2010
Örgryte IS
På grund av en fråga på Facebook om varför jag hejar på Örgryte, skriver jag detta inlägg på min blogg.
Örgryte IS är mitt favoritlag sedan unga år. Jag var 6 år när det var VM i fotboll i Sverige 1958 men jag kommer inte ihåg någonting av det. Förmodligen var det ändå något som fastnade eftersom jag 1959 var på min första allsvenska fotbollsmatch och det var HIF-ÖIS (4-3). Redan då hade alltså ÖIS med bl.a. Agne Simonsson, Rune Börjesson och Gunnar Gren hamnat i mitt hjärta för alltid.
En lite mer egenhändig vetenskaplig förklaring kan vara att vi i de unga åren är mottagliga för framgångsrika lag/personer. Det är nämligen samma fenomen med våra pojkar där Johan gillar IFK Göteborg och de var som bäst när han var i samma ålder. Anders som är två år yngre är HIF:are och de var ju i topp direkt efter IFK.
Om min vetenskapliga slutsats stämmer, vet jag inte och lär aldrig få veta, eftersom ingen väl känner intresse av att ta upp tråden.
Örgryte IS är mitt favoritlag sedan unga år. Jag var 6 år när det var VM i fotboll i Sverige 1958 men jag kommer inte ihåg någonting av det. Förmodligen var det ändå något som fastnade eftersom jag 1959 var på min första allsvenska fotbollsmatch och det var HIF-ÖIS (4-3). Redan då hade alltså ÖIS med bl.a. Agne Simonsson, Rune Börjesson och Gunnar Gren hamnat i mitt hjärta för alltid.
En lite mer egenhändig vetenskaplig förklaring kan vara att vi i de unga åren är mottagliga för framgångsrika lag/personer. Det är nämligen samma fenomen med våra pojkar där Johan gillar IFK Göteborg och de var som bäst när han var i samma ålder. Anders som är två år yngre är HIF:are och de var ju i topp direkt efter IFK.
Om min vetenskapliga slutsats stämmer, vet jag inte och lär aldrig få veta, eftersom ingen väl känner intresse av att ta upp tråden.
onsdag 11 augusti 2010
Vanskötsel av minkar är oacceptabelt
Alla djur i Sverige ska må bra. Uppenbarligen är det tyvärr så att ett antal minkar i vårt land inte gör det. Djur ska behandlas väl och skyddas mot lidande och sjukdom, samt hållas i en god djurmiljö. Detta är grunden för all djurhållning, oavsett om det är minkar eller andra djur. Vår djurskyddslagstiftning är mycket tydlig och samtidigt en av världens starkaste. Det är dock ingen nytta med en bra lagstiftning om man inte följer den.
Under mandatperioden har Centerpartiet jobbat hårt för att stärka djurskyddet. Vi har tillsatt en utredning som ser över hur hela djurskyddslagstiftningen kan bli bättre. Vi har också sett till att djurskyddet har fått 130 miljoner kronor extra och gjort det statligt, för att skapa förutsättningar för ett djurskydd som fungerar i hela landet.
Men detta räcker inte. Centerpartiet kan därför redan nu lova en kraftig förstärkning av pengar till djurskyddskontrollerna i den budget som regeringen presenterar i höst. Efter de publicerade bilderna på vanskötta minkar har Jordbruksverket också fått i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för hur de ska komma tillrätta med att minkar far illa. Vi måste gå till botten med frågan och få svar på hur utbrett misskötseln är.
Däremot förstår nog var och en att det är svårt att skapa naturliga miljöer för minkar. Det gäller både ytor, karaktär på ytorna samt deras foder. Eftersom minken äter ägg, fåglar, andra smådjur, vet jag inte om förespråkarna för den naturliga miljön också förordar att vi ska mata dem med levande föda.
Pälsdjursbranschen måste också ta sitt ansvar genom egenkontroller. Vanskötsel av djur är oacceptabelt, oavsett var och hur det sker.
Under mandatperioden har Centerpartiet jobbat hårt för att stärka djurskyddet. Vi har tillsatt en utredning som ser över hur hela djurskyddslagstiftningen kan bli bättre. Vi har också sett till att djurskyddet har fått 130 miljoner kronor extra och gjort det statligt, för att skapa förutsättningar för ett djurskydd som fungerar i hela landet.
Men detta räcker inte. Centerpartiet kan därför redan nu lova en kraftig förstärkning av pengar till djurskyddskontrollerna i den budget som regeringen presenterar i höst. Efter de publicerade bilderna på vanskötta minkar har Jordbruksverket också fått i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för hur de ska komma tillrätta med att minkar far illa. Vi måste gå till botten med frågan och få svar på hur utbrett misskötseln är.
Däremot förstår nog var och en att det är svårt att skapa naturliga miljöer för minkar. Det gäller både ytor, karaktär på ytorna samt deras foder. Eftersom minken äter ägg, fåglar, andra smådjur, vet jag inte om förespråkarna för den naturliga miljön också förordar att vi ska mata dem med levande föda.
Pälsdjursbranschen måste också ta sitt ansvar genom egenkontroller. Vanskötsel av djur är oacceptabelt, oavsett var och hur det sker.
söndag 1 augusti 2010
Bra förslag om Vattenfall!
Maud Olofsson skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter idag att det är dags att sälja delar av Vattenfall AB. Det är ett klokt ställningstagande.
Det finns dock två förutsättningar:
Staten ska fortsätta äga den svenska vattenkraften som idag är i Vattenfalls ägo.
Staten ska även framöver vara majoritetsägare i Vattenfall AB.
Dessa förutsättningar är oerhört viktiga. Vi ska inte avhända oss ägandet och makten över vattenkraften. Det finns gränser för privatiseringstankarna. Vi ska även behålla makten i det största inhemska energibolaget.
Däremot har jag aldrig förstått varför den svenska staten ska äga kolkraftverk och kärnkraftverk i andra länder. Det var under den socialdemokratiska regeringens tid som Vattenfall köpte utländska energiföretag och dessutom med en produktion som är allt annat än miljövänlig. Kärnkraftverken har väl dessutom inte producerat någon el så det har varit en synnerligen dålig affär. Det finns ingen anledning till att vi ska försämra miljön i andra länder.
Det känns därför bra att Centerpartiet nu kommer med ett konkret förslag på hur vi vill förändra Vattenfall och hur vi vill skapa kapital till framtida, miljövänliga energilösningar och därigenom skapa nya gröna jobb i Sverige.
De som bor och har verksamhet i vattenkraftskommunerna norröver har aldrig fått något tillbaka av de vinster som vattenkraften har genererat till hela Sverige. Det är därför helt rätt att en del av försäljningssumman återgår till Norrlands inlandskommuner i form av medel till lokal utveckling via en särskild investeringsfond. Detta har varit ett starkt och rimligt önskemål länge och jag hoppas att det nu kan bli verklighet.
Nu hoppas jag att både svenska folket och andra partier ser det kloka i förslaget och ser möjligheterna i att utveckla den gröna, miljövänliga energin i Sverige samt dessutom bidrar till landsbygdsutvecklingen i de norra delarna av landet.
Det finns dock två förutsättningar:
Staten ska fortsätta äga den svenska vattenkraften som idag är i Vattenfalls ägo.
Staten ska även framöver vara majoritetsägare i Vattenfall AB.
Dessa förutsättningar är oerhört viktiga. Vi ska inte avhända oss ägandet och makten över vattenkraften. Det finns gränser för privatiseringstankarna. Vi ska även behålla makten i det största inhemska energibolaget.
Däremot har jag aldrig förstått varför den svenska staten ska äga kolkraftverk och kärnkraftverk i andra länder. Det var under den socialdemokratiska regeringens tid som Vattenfall köpte utländska energiföretag och dessutom med en produktion som är allt annat än miljövänlig. Kärnkraftverken har väl dessutom inte producerat någon el så det har varit en synnerligen dålig affär. Det finns ingen anledning till att vi ska försämra miljön i andra länder.
Det känns därför bra att Centerpartiet nu kommer med ett konkret förslag på hur vi vill förändra Vattenfall och hur vi vill skapa kapital till framtida, miljövänliga energilösningar och därigenom skapa nya gröna jobb i Sverige.
De som bor och har verksamhet i vattenkraftskommunerna norröver har aldrig fått något tillbaka av de vinster som vattenkraften har genererat till hela Sverige. Det är därför helt rätt att en del av försäljningssumman återgår till Norrlands inlandskommuner i form av medel till lokal utveckling via en särskild investeringsfond. Detta har varit ett starkt och rimligt önskemål länge och jag hoppas att det nu kan bli verklighet.
Nu hoppas jag att både svenska folket och andra partier ser det kloka i förslaget och ser möjligheterna i att utveckla den gröna, miljövänliga energin i Sverige samt dessutom bidrar till landsbygdsutvecklingen i de norra delarna av landet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
