Bostadsbristen - likt de gamla öststaterna!

Att inte få lov att flytta hemifrån, att inte få lov att flytta till en lägenhet när skötseln av villatomten blir för tung, att inte få lov att flytta till ett trygghetsboende eller äldreboende när huvudet eller kroppen säger ifrån – det är inte acceptabelt.

Sverige är onekligen en av världens mest utvecklade demokratier. Bostadsbristen kan dock jämföras med de gamla öststaterna när det gäller väntetider hos dem, för att få tillgång till t.ex. TV och bil. Medborgarna där fick vänta i åratal på att köpa. För många gäller ju detsamma här i Sverige, när det gäller att skaffa en bostad. Så kan vi självklart inte ha det. Det håller på att bli ett stort problem för många enskilda människor och därmed också ett stort demokratiskt problem. Det är det dags för oss politiker att agera.

Det finns många skäl till att nyproduktionen av bostäder ligger så lågt. Det behöver vi inte analysera så mycket mer utan istället fokusera på lösningar. För att hitta dessa är det både rimligt och lämpligt att företrädare för olika intressenter sätter sig ner tillsammans och klarar ut vad som behöver göras.

Jag tänker då främst på Sveriges Byggindustrier, Byggmaterialindustrierna, berörda fackliga organisationer, Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen, Villaägarna, företrädare för bostadsrättsorganisationer, Sveriges kommuner och Landsting samt riksdagen/regeringen. Därtill kan man också tillfälligt knyta andra organisationer till sig, som t.ex. studentföreträdare och pensionärsorganisationer. Det kan finnas fler som det finns skäl att lyssna extra på.

Uppdraget ska då vara att ta fram konkreta lösningar för att öka bostadsbyggandet. Uppdraget är också att alla ska bidra och alla ska vinna – kortsiktigt och/eller långsiktigt. Det innebär att det kommer att ställas krav på varje organisation att nagelfara sig själv för att se vad just den kan bidra med.

 Jag bedömer att läget är så allvarligt idag att det kan bli aktuellt att diskutera eventuellt statligt stöd/statliga garantier för att klara bostadsbehovet i landet. För att få avsedd effekt, kan det eventuellt kombineras med någon form av pris- och lönestopp i branschen, så att stödet verkligen kommer de boende till del och inte hamnar i fel fickor.

Vad kan kommuner i överhettade områden bidra med? I kommuner där det finns tomma bostäder kan det samtidigt vara bostadsbrist. Hur löser vi det?

Behöver infrastrukturen byggas ut i form av vägar, järnvägar och bredband för att fördela bostäderna mer över hela landet? På vilka villkor kan det i så fall ske?

Går det att bygga med enklare ytmaterial i en del bostäder för att hålla nere kostnaderna?

Är det möjligt att se över arbets- och lönestrukturer för att minska kostnaderna?

Kan vi ändra skattemodellerna, så det blir mer intressant att både bygga och äga flerbostadshus?

Är det aktuellt att se över kravet på 15 % kontantinsats?

Finns det behov av att återigen se över hyreslagstiftningen men med bibehållen trygghet för hyresgästerna?

På detta har jag inga svar men ett är säkert: Vi kan inte fortsätta som vi gör idag. Därför krävs det åtgärder och det arbetet behöver sättas igång nu.