Centerpartiet, bostadsfrågor

På Centerpartiets partistämma och under politikområdet ”Bostäder” fick jag igenom ett antal punkter. Partistämman ställde sig bakom följande förslag: 1. Underlätta för bostadsköp genom att erbjuda möjlighet att reducera kravet på kontantinsats, förutsatt att man i motsvarande mån ökar amorteringsgraden på sitt bolån. Kommentarer: Det är viktigt att bredda möjligheten för fler att kunna köpa en bostad. En inkomst som medger högre amortering ska kunna balansera en lägre kontantinsats. Det öppnar upp för framför allt många yngre och man ska inte behöva vara beroende av rika föräldrar för att kunna skaffa en bostad 2. Ge uppdrag i ägardirektiv till statliga företag att inventera sina markinnehav och lokaler, för att öka möjligheterna till fler bostäder. Kommentar: Staten äger mycket mark och disponerar många lokaler som med fördel skulle kunna omformas till bostäder. Det finns ingen anledning att ha statlig verksamhet i områden och i byggnader, som med fördel skulle kunna omformas till bostäder. 3. Succesivt införa en friare hyressättning med starkare koppling till bostäders marknadsvärde och anpassat till bostadsmarknadens tillväxt men med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen. Kommentar: Alla ska ha rätt till en bostad och därför behöver vi bygga fler bostäder i Sverige. Vi behöver ha en friare hyressättning, för det behövs också fler hyresrätter. Samtidigt är det viktigt att skydda hyresgästernas rätt att bo krav i sin bostad. Det finns oseriösa hyresvärdar och då kommer ofta hyresgästen i underläge. Här är det viktigt att säkra balansen. 4. Tydligt framhäva landsbygdens och småorternas fördelar för boende och samtidigt se det ömsesidiga beroende som finns mellan stad och land. Kommentar: Det finns många fördelar med att bo på landsbygden och i mindre orter i Sverige. Det är glädjande att Centerpartiet, som landsbygdens företrädare nummer ett, ställde sig bakom mitt förslag om att lyfta fram dessa fördelar.

Trafiksäkerheten på väg 1208 (1204) mellan Svalöv och Torrlösa

Till Trafikverket Kristianstad Trafiksäkerheten på väg 1208 (1204) mellan Svalöv och Torrlösa Det finns sedan ett antal år tillbaka en GC-väg utmed vägen mellan Svalöv och Torrlösa. Den är en del av vägbanan men avskild genom heldragen linje och kortare reflexstolpar. Idag är många av stolparna borta eller utbytta av andra slags stolpar och den heldragna linjen är inte heldragen längre, utan är delvis borta. Detta skapar en osäkerhet och inte minst när det gäller trafiksäkerheten för gående och cyklande. Att det en gång blev ett bestånd av stolpar, beror på att lantbruksmaskiner ibland har behövt gå ut mot högerkanten, för att inte komma över på motsatta körbanan. I takt med att maskinerna har blivit modernare och har maximerade mått i uppfällt läge, är det dock inte samma behov idag. Det är helt klart att den nuvarande statusen inte håller måttet för en trafiksäker väg, utan det krävs en förbättring. Det kan vara att måla och sätta tätare stolpar. Det kan vara att sätta en kantsten istället för heldragen linje. Det kan vara att anlägga en GC-väg som är helt skild från den övriga trafiken men det finns kanske också andra lösningar. Bl.a. trafiksäkerheten för gående och cyklister, framkomligheten för större fordon, vinterväghållningen är då saker att beakta. Vi hemställer därför om att Trafikverket snarast ser över trafiksäkerheten på berörd sträcka och vidtar de åtgärder som behövs för att trafiksäkerheten ska anses acceptabel. Med vänliga hälsningar Centerpartiet Svalöv Lennart Pettersson Fredrik Jönsson ordförande gruppledare

Åtgärder vid Svalövssjön

Till Svalövs kommun Samhällbyggnadsutskottet Det är nu snart 15 år sedan Svalövssjön blev anlagd. Under denna tid har vegetationen ökat i omfattning och träd och buskar runt sjön har idag en omfattning, som innebär att två av grunderna för att anlägga sjön inte längre kan anses uppfyllda. Den ena är miljön för de boende i bostadområdet. Detaljplanen utformades så att i princip alla fastighetsägare skulle få en möjlighet till utsikt över sjön. Så är det inte idag. Den andra är att förgylla landskapsbilden och inte minst då för förbipasserande på väg 106 mellan Svalöv och Kågeröd. Idag ser man nästan ingenting av sjön från vägen. Ett ytterligare skäl för att vidta åtgärder vid sjön är den nya skulpturparken. För att öka intresset för densamma och för att framhäva den bättre, är det önskvärt att öppna upp vattenspegeln mer för omgivningen. Vi ser det därför som ett prioriterat uppdrag att hugga ner och ta bort en betydande del av buskar och träd och eventuellt även en del av den vass som växer vid in- och utlopp och i kanterna av sjön. Samtidigt bör den s k laxtrappan åtgärdas, så att vattenflödet åter blir öppet för fiskar och att hela bredden öppnas upp, för höja upplevelsen för de som vistas i området. I den mån det finns fördelar med det, kan andra åtgärder som lyfter helheten för sjöområdet vidtas samtidigt. Med vänliga hälsningar Centerpartiet Svalöv Lennart Pettersson Fredrik Jönsson ordförande gruppledare

Arbetsförmedlingens vara eller icke vara

Långtidsarbetslöshet är ett fördärv. Vi har en oacceptabelt hög arbetslöshet i Sverige, med upp emot 400 000 arbetslösa. Samtidigt får Arbetsförmedlingen ett anslag på ca 73 miljarder kronor, för att medverka till att få fler i arbete. Ingen kan väl påstå att man lyckas särskilt väl. Utan att kritisera enskilda medarbetare på AF, kan vi konstatera att det behövs en förändring. Centerpartiets förslag om att införa en jobbfixarpeng är bra. Den följer den enskilde arbetslöse, som då kan vända sig till andra arbetsförmedlare. Dessa får i sin tur ersättning, när de kan visa på konkreta resultat i form av studier eller arbete. D v s utan resultat – inga kostnader för staten. Man kan fråga sig varför det är så svårt för AF att medverka till att fler får jobb. Om man delar anslaget på 73 mdr på 400 000 arbetslösa, blir det ca 185 000 kr/arbetslös. Även om vi tar bort vissa kostnader, torde det finnas minst 150 000 kr att disponera per arbetslös och år. Det är mycket pengar och borde kunna ge ett bättre resultat. Låt det därför finnas såväl statliga som privata arbetsförmedlare och låt de som är arbetslösa själva avgöra vem som ska hjälpa dem att få jobb. Samtidigt behövs en enhet/myndighet – kanske under AF – som ger auktorisation till förmedlare. Det är ett krav och en nödvändighet. Det ska inte vara några lycksökare som ska sko sig på skattepengar. Mångfald och konkurrensutsättning ger oftast både bättre resultat och sparar pengar – i detta fall för skattebetalarna. Om fler får jobb är det dessutom fler som mår bra. Där ligger förmodligen den största vinsten.

Ränteavdrag – vara eller icke vara – eller något däremellan

Ränteavdragens vara eller icke vara diskuteras ganska flitigt på sociala medier och Annie Lööf har också öppnat en dörr på glänt för en framtida successiv avtrappning av avdraget. Det finns många aspekter att beakta när det gäller ränteavdragen. Det första jag tänker på är att om man inte får dra av räntekostnader, är det väl också rimligt att man inte ska behöva betala skatt på ränteintäkter. Vem gynnar då detta? Jo, de som har gott om pengar. Alltså är det ingen bra lösning. Det finns idag ett trappsteg, nämligen att man får enbart dra av 21 % för räntekostnader som överstiger 100 000 kr. Därunder är det som bekant 30 %. Med tanke på hur räntorna har sjunkit sedan trappsteget infördes, är det många fler som idag kan köpa dyrare bostäder men ändå dra av 30 % av sina räntor. Systemet har med andra ord drivit på priserna rejält och det är självklart inte bra (mer än för säljare som inte ska köpa en ny bostad). Jag anser att det är rimligt med ränteavdrag, precis som det är rimligt med en skatt på inkomst av kapital. Det har en fördelningspolitisk effekt om systemen är rätt utformade. När det gäller intäktsräntor, skulle det vara bra med en skattefri del, dels för att stimulera till sparande, dels för att det är rimligt att kunna ha en sparad grundplåt utan att skatta för avkastningen. Ett basbelopp, d v s 45 000 kr är kanske en acceptabel nivå. Om man då ser till det räntekostnaderna, är det rimligt med det omvända. Det innebär att avdrag får göras från första kronan, medan avdragen avtar ju högre kostnaderna blir, för att helt upphöra vid en viss nivå. Framför allt bör det finnas flera trappsteg än idag. Förslagsvis kan det vara sju steg från 30 % ner till 0, med intervaller på 5 %. Finns det dessutom möjlighet att koppla räntetrappan till medelpriset på villor och bostadsrätter i Sverige, skulle det bli ännu effektivare när det gäller både fördelningspolitiken och dämpning av bostadspriserna i överhettade områden. Lennart Pettersson ( C )

Ta terrorismen på allvar!

I takt med att fler terrordåd utförs och rapporter om makabra övergrepp översköljer oss bör en fördjupad debatt få mer utrymme. Insatserna för att stoppa rekryteringen har varit misslyckade och när dessa förbrytare nu delvis återvänder så saknas både struktur och strategi för att klara av det. Vid hantering av extremism, militant utövande av denna extremism, återvändande och möjlig avradikalisering så framstår det som väsentligt att framhäva både förebyggande och repressiva åtgärder. En motion om att förhindra att svenska medborgare deltar i strider med terrorgrupper, är medlemmar i terrorgrupper och på andra vis deltar eller understöder dessa lades av en centerpartistisk riksdagsledamot 2013. En bidragande orsak var att de repressiva åtgärderna, liksom en heltäckande strategi, saknades för att räcka till både åtal som hindrande. Denna avslogs och det saknas fortfarande väsentlig lagstiftning samt en heltäckande och evidensbaserad strategi. Det är en kollektiv försummelse och motståndet har emellanåt karaktäriserats av att avfärda förslagen som fobiska eller irrelevanta. Sedan återvändande jihadister har deltagit i terrordåd – där risken för detta har påtalats sedan länge – har frågan aktualiserats med akut framtoning. I detta akuta läge ska frågorna inte hastas igenom trots tidigare passivitet. Ändå är det högst angeläget att snarast möjligt sjösätta en omfattande strategi, där balansen mellan repressiva och förebyggande åtgärder inkluderas och integreras. De förebyggande behövs, då det t.ex. är avgörande att rekrytering av svenska resande stridande upphör att förstärka IS. De behövs också för att stoppa flöde av kapital och för att avradikalisera de som är möjliga att avradikalisera. De repressiva åtgärderna behövs bl.a. för att ge en tydlig signal om var samhället står, att offren inte osynliggörs och för att inte fler ska bli rekryterade. Sverige ska vara en fristad för terroristoffer, inte en fristad för folkmördare och den signalen behöver skickas med all tydlighet. Så har inte gjorts än eftersom vi i nuläget inte kan backa upp den signalen med vare sig åtgärder eller resultat. Exempel på åtgärder kan vara en ändrad lagstiftning om medverkan i krig utomlands, ett ökat internationellt samarbete och mellan olika svenska myndigheter, en ökad gränskontroll, ett nationellt rådgivningscentrum m m. Det behövs en översyn om hur vissa organisationer och projekt finansieras med statliga medel, men även metoder om hur man kan förutse radikaliserade militanta extremisters övergång till att realisera sin ideologi. En central del är också vilka rättsliga åtgärder som kan vidtas när de återkommer. Alla kommer inte tillbaka i gott syfte, vilket många dåd och avvärjda dåd i Europa visar. Åtgärderna måste vara uthålliga över tid och innefatta både förändringar och individuella skillnader mellan de som väljer att resa – för det är ett val att resa. Kan förebyggande åtgärder reducera individernas önskan att välja terror istället för ett liv i en demokrati, samt att genom synbar markering från demokratin att valet till mord och fördrivning ger en kännbar påföljd, så är mycket vunnet. Det torde också vara fundamentalt för en demokrati som Sverige att ta det ansvar som delvis negligerats. Ansvaret för civila i tredje land som våra förövare förgriper sig på, ansvaret för att reducera risken mot de egna invånarnas säkerhet när återvändare inte hanteras och ansvaret för att ge en annan berättelse än extremisternas, är centrala punkter i en kommande strategi. Än så länge har strategin bestått av enskilda komponenter som vi bedömer saknar en helhet. Sverige har kompetens att utveckla de strategier som behövs och som idag efterfrågas med en stor tydlighet. Det är hög tid att ta terroristerna och terrorismhotet i Sverige på allvar och det behöver göras nu. Edward Nordén ( C ), Tågarp Lennart Pettersson ( C ), Svalöv

Svenskar och invandrare - bostad och arbete

Det finns helt klart problem som är kopplade till invandrings- och integrationspolitiken. Problemen beror dock inte på de enskilda invandrarna och inte heller på hur många som kommer hit. Problemen är större än så. Vi saknar bostäder i Sverige. Vi har brist på jobb men också brist på arbetskraft. Grunden ligger alltså i BUA – bostad, utbildning och arbete. Det gäller alla – oberoende av bakgrund. Det är sorgligt att vi som ett långvarigt, demokratiskt land inte kan erbjuda bostäder till våra invånare. Att ha tak över huvudet och få ha en egen bostad, är en av de grundläggande rättigheterna. Berörda parter borde sätta sig ner tillsamman och beskriva vad var och en kan bidra med. Det är nödvändigt att det byggs fler nya bostäder i hela Sverige och det är bråttom. Låt oss också vara överens om att alla yrken behövs i ett samhälle och att vi alla är beroende av varandra. Det finns inga finare eller sämre jobb. Alla behövs om vardagen ska fungera. Låt oss då också ställa några frågor: Hur hade t.ex. skånsk trädgårdsnäring fungerat utan utländska gästarbetare? Varför kommer det bärplockare från Thailand till Sverige? Varför är det omöjligt att få svenskar att ta dessa jobben? Klandra inte de personer med utländsk bakgrund, som kommer hit och arbetar. Beskyll dem inte för att ta jobben ifrån oss, så länge vi själva inte vill ha dem. Alla kan inte vara läkare eller professorer – även om dessa självklart behövs. Arbeten med händerna är lika viktiga som tankearbeten. För övrigt kommer allt som vi gör från huvudet. Vår intelligentia kan sen fördelas till teoretiska färdigheter, till händerna eller fötterna eller till rösten. Hur många professorer kan göra det Zlatan gör? Hur många läkare kan göra det Malena Ernman gör? Alla är inte teoretiskt begåvade men är ovärderliga och nödvändiga resurser för att samhället ska fungera. Vi ska ta tillvara alla som har en arbetsförmåga. Däremot har vi tyvärr tagit bort nästan alla enklare jobb i vårt samhälle och det gäller både den privata och den offentliga sektorn. Här finns det stora möjligheter att förändra och förbättra. De som har lägre utbildning – eller ingen alls - får utifrån sina villkor, börja med någon form av introduktionsjobb eller andra enklare jobb. De som har nedsatt arbetsförmåga, ska självklart bedömas inom ramen för lönebidrag. Arbetsuppgifterna finns och med rätt modell, är jag övertygad om att det blir bättre både för den enskilde och för samhället i stort. Vi behöver också lyfta antalet utbildningsplatser i alla bristyrken. Vi behöver fler påbyggnads-utbildningar. Vi ska ta tillvara dem som kommer hit med en viss utbildning och se till att de får komplettera den, för att kunna få jobb här. Det finns allvarliga problem som behöver lösas med konstruktiva förslag, som tar bort undanträngningseffekter och upplevda orättvisor. Dessa utmaningar är inte beroende på flyktingar eller inte, utan det är åtgärder som behöver vidtas under alla omständigheter. Vill vi värna demokratin, ska vi se till att folk har tak över huvudet och ett jobb att gå till. Först då kan vi alla känna en trygghet för framtiden.