Reflektioner över Decemberöverenskommelsen

Det finns ett antal journalister, f d politiker och en del som fortfarande är aktiva som i tämligen hårda ordalag, kritiserar överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna. Jag känner en djup oro över kritiken som i långa stycken är tämligen onyanserad. Jag har ännu inte lyckats fånga vad kritikerna vill. Två delar har jag möjligen lyckats identifiera. Det ena är att de tror att Alliansen med självklarhet skulle få egen majoritet vid ett extra val. Hur stor är sannolikheten för det? Nästan noll skulle jag vilja säga. Vad skulle då hända om de kunnat bilda en minoritetsregering därefter? Jo, SD skulle då rösta på den nya oppositionens budget, bara för att ställa till kaos. En politisk stabilitet är av största betydelse för hela det svenska näringslivet och utvecklingen av välfärden. Om det inte går att skapa en majoritetsregering, får man ta det näst bästa alternativet och det är minoritetsregering. Samtidigt behövs det då förutsättningar för att kunna styra landet. Det är dessa man har kommit överens om. Om vi vänder oss mot Grekland och ser konsekvenserna av att en majoritet i parlamentet i det fallet ska stå bakom en president, så är det inget att eftersträva. Nu blir det extraval där. Räntorna stiger både i Grekland, i Italien och i Spanien. Euro-samarbetet prövas på nytt. Vänstern i Grekland vill omförhandla utlandslånen. Vad tycker berörda EU-länder om detta? Finns det någon som tycker att detta är bra? Förhoppningsvis inte. Jag vill inte ha det så i Sverige och inte heller äventyra vår ekonomi. Att ha en annan regering än den man själv älskar får man stå ut med i fyra år. Om de driver en politik som folket inte tycker om, blir det skifte 2018. Dessutom kommer inte alla politiska frågor att hanteras i budgeten, även om det finns en viss risk för att fler nu kommer att planteras där. Skulle det bli på fel sätt, får väl partierna sätta sig ner på nytt och prata med varandra. Vi ska vara glada för att vi har demokratiska partier som kan komma överens, även om man har olika ideologier. Det är inte överallt i världen man har den klokskapen. Den andra är av outgrundlig anledning, en besvikelse över att SD inte kommer att vara vågmästare på samma sätt som tidigare. För mig är det bara positivt. De får precis den makt de ska ha. De är nämligen i minoritet i oppositionen. För så här ser det ut: Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet 43,6 %. Alliansen har 39,4 %. SD har 12,9 %. Om det t.ex. hade bildats en mittenregering i majoritet, hade de inte haft något inflytande. Det hade inte varit odemokratiskt, lika lite som överenskommelsen är det. SD är besvikna över att man vred ett vapen ur deras händer och det får de gärna vara för min del. Kritikerna förutsätter också att SD kommer att växa. Varför gör man det? Jag ser framför mig ett krympande SD, i takt med att vi löser ett antal samhällsproblem, som är bärande för deras del. Vissa säger att man måste beakta 12,9 % av väljarna. Centerpartiet i Svalövs kommun har 19 % av rösterna. Vi är trots det i opposition och de som styr behöver inte bry sig ett dugg om oss – och det har de inte gjort de senaste 10 åren. Varför tycker inte kritikerna till överenskommelsen att detta är odemokratiskt? Socialdemokraterna har ibland suttit i opposition med 30-40 % av rösterna men man har ändå inte tyckt synd om dem. Det finns inga skäl att särbehandla Sverigedemokraterna. De får acceptera de demokratiska spelreglerna, precis som vi andra. Demokratin är det finaste vi har och den ska vi vårda och utveckla.