tisdag 30 december 2014
Reflektioner över Decemberöverenskommelsen
Det finns ett antal journalister, f d politiker och en del som fortfarande är aktiva som i tämligen hårda ordalag, kritiserar överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna.
Jag känner en djup oro över kritiken som i långa stycken är tämligen onyanserad. Jag har ännu inte lyckats fånga vad kritikerna vill. Två delar har jag möjligen lyckats identifiera.
Det ena är att de tror att Alliansen med självklarhet skulle få egen majoritet vid ett extra val. Hur stor är sannolikheten för det? Nästan noll skulle jag vilja säga. Vad skulle då hända om de kunnat bilda en minoritetsregering därefter? Jo, SD skulle då rösta på den nya oppositionens budget, bara för att ställa till kaos. En politisk stabilitet är av största betydelse för hela det svenska näringslivet och utvecklingen av välfärden. Om det inte går att skapa en majoritetsregering, får man ta det näst bästa alternativet och det är minoritetsregering. Samtidigt behövs det då förutsättningar för att kunna styra landet. Det är dessa man har kommit överens om.
Om vi vänder oss mot Grekland och ser konsekvenserna av att en majoritet i parlamentet i det fallet ska stå bakom en president, så är det inget att eftersträva. Nu blir det extraval där. Räntorna stiger både i Grekland, i Italien och i Spanien. Euro-samarbetet prövas på nytt. Vänstern i Grekland vill omförhandla utlandslånen. Vad tycker berörda EU-länder om detta? Finns det någon som tycker att detta är bra? Förhoppningsvis inte. Jag vill inte ha det så i Sverige och inte heller äventyra vår ekonomi.
Att ha en annan regering än den man själv älskar får man stå ut med i fyra år. Om de driver en politik som folket inte tycker om, blir det skifte 2018. Dessutom kommer inte alla politiska frågor att hanteras i budgeten, även om det finns en viss risk för att fler nu kommer att planteras där. Skulle det bli på fel sätt, får väl partierna sätta sig ner på nytt och prata med varandra.
Vi ska vara glada för att vi har demokratiska partier som kan komma överens, även om man har olika ideologier. Det är inte överallt i världen man har den klokskapen.
Den andra är av outgrundlig anledning, en besvikelse över att SD inte kommer att vara vågmästare på samma sätt som tidigare. För mig är det bara positivt. De får precis den makt de ska ha. De är nämligen i minoritet i oppositionen. För så här ser det ut: Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet 43,6 %. Alliansen har 39,4 %. SD har 12,9 %.
Om det t.ex. hade bildats en mittenregering i majoritet, hade de inte haft något inflytande. Det hade inte varit odemokratiskt, lika lite som överenskommelsen är det. SD är besvikna över att man vred ett vapen ur deras händer och det får de gärna vara för min del.
Kritikerna förutsätter också att SD kommer att växa. Varför gör man det? Jag ser framför mig ett krympande SD, i takt med att vi löser ett antal samhällsproblem, som är bärande för deras del.
Vissa säger att man måste beakta 12,9 % av väljarna. Centerpartiet i Svalövs kommun har 19 % av rösterna. Vi är trots det i opposition och de som styr behöver inte bry sig ett dugg om oss – och det har de inte gjort de senaste 10 åren. Varför tycker inte kritikerna till överenskommelsen att detta är odemokratiskt? Socialdemokraterna har ibland suttit i opposition med 30-40 % av rösterna men man har ändå inte tyckt synd om dem.
Det finns inga skäl att särbehandla Sverigedemokraterna. De får acceptera de demokratiska spelreglerna, precis som vi andra. Demokratin är det finaste vi har och den ska vi vårda och utveckla.
torsdag 4 december 2014
Regeringskris och ansvarstagande
Många undrar
över varför inte Centerpartiet och Folkpartiet vill regera tillsammans med
Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Frågan är berättigad, eftersom en
mittenregering borde vara det som är det näst bästa alternativet till en
Alliansregering.
För att då
börja i rätt ände: Det är Sverigedemokraterna och ingen annan som har
huvudansvaret för det som har inträffat. De accepterar inte överenskommelser
som har gällt i riksdagen långt innan SD ens var bildat, enbart för att visa
sin makt.
De säger
också att de ska rösta emot statsbudgeten hos varje regering som inte tycker
som SD i invandrarfrågan. Detta är inte seriöst. Riksdagen är ingen lekstuga. Det
är alltför mycket som står på spel för alltför många människor för att hantera
statsbudgeten på det sättet.
De skyller också
på att ingen vill prata med dem och åberopar sin storlek. Nej, är det så
konstigt? För det första har de en människosyn som övriga partier i riksdagen
inte delar. För det andra är de enbart en minoritet i en opposition. Varför ska
då övriga partier prata med dem för att lösa de politiska problemen?
Socialdemokraterna har som största parti suttit i opposition både i riksdagen,
i landstingen och i kommunerna. De har inte ens som största parti alltid varit
en självklar samtalspartner för de styrande. SD är inte på något sätt
särbehandlat. I min egen kommun Svalöv, är Centerpartiet i opposition, trots
att vi pendlat mellan att vara det näst största och tredje största partiet.
Trots vår storlek, har inte de styrande varit särskilt intresserade av att
prata med oss. Vi kan tycka att det är tråkigt men vi kan inte klandra dem för
det. De har i sin roll rätt att själva avgöra hur de vill lösa de politiska
frågorna och vem de vill samarbeta med.
Med den
människosynen SD har, är de i mina ögon inget demokratiskt parti, även om de är
valda i sann demokratisk ordning. Därför väljer vi i Centerpartiet självklart bort
dem som samarbetspartner.
Utöver
Sverigedemokraterna är det Socialdemokraterna som har huvudansvaret. Att ta på
sig ansvaret för att regera Sverige, utan att ha förvissat sig om att budgeten
går igenom fungerar inte. Det går inte heller att angripa sina politiska
motståndare, genom att först gå tvärs emot deras hjärtefrågor och sedan bjuda
upp till dans.
Till dessa
kan räknas kilometerskatt på transporter, skatt på handelsgödsel, höjd
arbetsgivaravgift för ungdomar och pensionärer, försening av förbifart Stockholm,
nedläggning av Bromma flygplats m m. Det finns ett antal förslag som regeringen
har lagt som missgynnar landsbygden och de som bor och verkar där. Är det då
konstigt att Centerpartiet tackar nej till inviterna? Självklart inte.
Till det kan
läggas att Socialdemokraterna vill riva upp friskoleöverenskommelsen med
Allianspartierna. De tar med Miljöpartiet i pensionsgruppen, utan att fråga
övriga medverkande, d v s Allianspartierna. För att säkra pensionerna krävs en
ekonomisk tillväxt. Detta anser inte Miljöpartiet. Är det då konstigt att
Alliansen reagerar kraftigt på Socialdemokraternas agerande? Nej, självklart
inte.
Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna
gjorde gemensam sak förra året i budgetbehandlingen, genom att bryta ut delar i
densamma. Detta strider också mot den praxis som man har varit överens om
mellan riksdagspartierna sedan många år tillbaks.
Ett sådant agerande underlättar inte för
ett samarbete med Centerpartiet och Folkpartiet.
Alliansen
har hanterat budgetfrågan, precis som man ska göra i riksdagen. Man röstar på
sitt eget förslag och lägger ner rösterna när det gäller övriga förslag. Utan
den arbetsordningen, är det nämligen omöjligt att ha en minoritetsregering. Därav
ska ingen skuld läggas på oss.
Nu har vi
cirka 3,5 månader till den 22 mars. Mycket kommer att hända under den tiden men
den största frågan är vad som kommer att hända därefter. Vad gör vi om
sammansättningen i riksdagen är ungefär densamma? Hur får vi en regering som är
beslutsmässig och kan fortsätta att utveckla Sverige i en positiv riktning? Får
blockpolitiken i ett sådant läge vara ett fortsatt hinder för detta? Någon måste
ju styra landet?
Är det
bättre eller sämre för Centerpartiet att vara med och styra eller vara i
opposition? Jag har inga svar på de frågorna idag men kommer att ägna mycket
tid åt att söka svaren – både själv och i samspråk med andra. Då kommer jag att
beakta både vad som är bäst för medborgarna och vad som är bäst för
Centerpartiet – både i det korta och långa perspektivet.
En sak kan
jag redan nu konstatera: Framtiden är som alltid oerhört spännande.
söndag 17 augusti 2014
De värdefulla enkla jobben
Vi har under
många år rationaliserat bort de enklare jobben i Sverige. Vi är det land i EU
som är sämst på antalet enkla jobb. Det kan finnas olika förklaringar till
varför det är så men en är självklart de ekonomiska aspekterna. En annan kan
vara att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte har tyckt att jobben inte
har varit fina nog, utan man har hellre sett att människorna varit utan arbete.
Det är en märklig uppfattning från partier som kallar sig arbetarpartier.
Det finns
många arbetsuppgifter i Sverige idag som inte blir utförda. Det gäller både i
den privata och i den offentliga sektorn.
Samtidigt finns det många arbetslösa som inget hellre vill, än att
arbeta och kunna försörja sig själva. Det finns också en del av de arbetslösa
som inte har full arbetsförmåga. Tänk möjligheten att kunna erbjuda de enkla
jobben som instegsjobb på arbetsmarknaden, som jobb till dem som inte har full
arbetsförmåga, som övergångsjobb till andra uppdrag m m.
De enkla
jobben är värdefulla ur många aspekter. Eftersom många jobb idag inte blir
utförda, skulle det innebära en högre kvalitet i olika verksamheter. Det skulle
bli en trevligare miljö på många ställen. Det skulle t.ex. skapa mindre risk
för bränder vid järnvägar. Vi skulle återvinna betydligt mer material och
förpackningar. Det skulle skapa mindre stress för andra anställda på
arbetsplatsen om någon kunna ägna sig åt enkla men viktiga servicefunktioner.
Mest av allt
är det dock värdefullt för de människor som får en möjlighet att arbeta.
Självkänsla och självförtroende stiger. Risken för ohälsa minskar, liksom
risken för missbruk och kriminalitet. Privatekonomin blir bättre och därmed ökar
möjligheten att själv kunna bestämma mer. Det kan faktiskt också utveckla
demokratin, genom att konfliktytorna mellan olika grupper minskar och det
gynnar vårt demokratiska samhälle. Det skulle säkerligen bli en
samhällsekonomisk vinst om vi bygger upp robusta, bra modeller för hur det ska
fungera.
Allt detta
positiva avstår vi ifrån medvetet. Det finns dock möjlighet till ändring och
bättring. Om politiken tillsammans med arbetsgivare och fackliga organisationer
sätter sig ner tillsammans och drar upp riktlinjer för hur vi kan använda de
enkla jobben som en hävstång i utvecklingen av Sverige, då blir det också
resultat.
Låt oss
alltså lyfta upp de värdefulla, enkla jobben på den politiska agendan. Då
lyfter vi också många människor som idag inte har en acceptabel vardag och
detta är faktiskt ett av de viktigaste politiska uppdragen vi har.
Lennart
Pettersson ( C ) Mattias
Andersson ( C )
Riksdagskandidat Riksdagskandidat
Svalöv Kävlinge
fredag 2 maj 2014
Dra in tjänstemannadelegationen!
Dra in tjänstemannadelegationen för lokaliseringsbeslut!
Enligt uppgift kommer kirurgen att försvinna från
akutmottagningen på Hässleholms lasarett den 1 september. Helgmottagningen på
vårdcentralen Värnhem i samma stad, försvinner redan denna veckan.
Det är i våra ögon helt orimligt att tjänstemän, ensamma
eller tillsammans med andra, ska ha delegation på att besluta om var och när
sjukvården i Skåne ska bedrivas. Alla lokaliseringsbeslut får politiska
konsekvenser och ska därmed också beslutas av politiker.
Det må gälla sjukvården, indragen kollektivtrafiken eller
flyttning av Region Skånes arbetsplatser. Detta är politiska frågor, där det
finns ideologier som kan ligga till grund för besluten. Dessa ärenden ska
behandlas i gängse ordning, d v s tjänstemän får sina budgetramar och får
därefter komma med förslag på hur dessa ramar ska hållas. Det ska finnas
konsekvensbeskrivningar som visar effekterna för både den interna verksamheten
och för skåningarna. Därefter bedömer politikerna rimligheten i konsekvenserna
och får också ta ansvar för besluten. Region Skåne är en serviceorganisation och
ska alltid ha allmänhetens perspektiv med när man beslutar.
Delegationen till tjänstemännen i Region Skåne är
uppenbarligen för generös och därför bör den politiska ledningen snarast
initiera en översyn av delegationsreglerna. Det är vi som företräder
skåningarna och det är deras pengar som vi använder i Region Skåne. Då är det
också rimligt att vi får vara med och påverka servicen till invånarna.
Lennart
Pettersson ( C ) Lars-Göran
Wiberg ( C )
Regionkandidat Regionkandidat
Svalöv Hässleholm
fredag 11 april 2014
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga
Dubbelstöten blir dödsstöten för många unga
Varför vill
man försvåra för unga att få jobb? Det är det den samlade oppositionen i form
av S, SD, MP och V gör i riksdagen. Genom att rösta emot Alliansregeringens
förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare för de som är under 23
år, sätter man upp nya hinder för unga att kunna försörja sig själva.
Alla vet att
arbetslösheten är för hög bland de yngre och att lägre arbetsgivaravgifter är
ett bra och effektivt sätt för dem att få jobb. Alla vet att det första jobbet
är det viktigaste. Alla vet också att arbete i restaurangbranschen ofta är
första steget in på arbetsmarknaden.
Alla vet att
oppositionens förslag kommer att påverka både anställningsviljan och
anställningsmöjligheten för många företag och i synnerhet för småföretagen. Det
påverkar lönsamheten och kommer att drabba de unga. Lägger man till förslagen
om att höja restaurangmomsen blir det inte bara en dubbelstöt utan samtidigt en
dödsstöt mot många ungdomar som vill ha jobb.
Ändå väljer
Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att
rösta emot förslaget att sänka arbetsgivaravgifterna och försvårar därmed för
unga att få ett arbete.
Detta är en
tydlig signal till både ungdomar och företagare om vad som kommer att hända om
det skulle bli ett regimskifte till hösten. Det bådar inte gott. Låt oss se
till att det inte blir verklighet!
Lennart
Pettersson ( C )
Riksdagskandidat
SvalövSofia Molin ( C )
Riksdagskandidat
Stockamöllan
tisdag 8 april 2014
Infrastruktur i Skåne
Nationella transportplanen 2014-2025
Ett hållbart Skåne – Jobb i hela Skåne
Nya pågatågsstationer och fortsatt
utbyggnad av E22 kommer markant att öka förutsättningarna för ”Jobb i hela
Skåne”. Målet med en arbetsmarknad i
Skåne kommer allt närmare. Det är en satsning på ett hållbart Skåne, genom den
stora andel av resurser som läggs på tåg- och busstrafiken.
·
Pågatåg
på Söderåsbanan
·
Dubbelspår
mellan Helsingborg och Ängelholm, etapp 1
·
Fortsatt
utredning om dubbelspår inne i Helsingborg
·
Fortsatt
utredning om HH-förbindelsen
·
Fortsatt
utbyggnad av E22
·
Utbyggnad
av Södra Stambanan
Samtliga dessa investeringar är alla
av nationellt intresse, i och med att Söderåsbanan ingår i godsstråket genom Skåne.
Genom investeringarna på
Söderåsbanan, börjar vi äntligen använda befintliga järnvägar fullt ut för både
persontrafik och godstrafik. Pågatågsstationer i Svalöv, Kågeröd och Billesholm
är viktiga, både ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Med tanke på att
Hallandsåstunnelns öppnande, är det nödvändigt att Söderåsbanan blir klar snarast
möjligt. En förlängning av persontrafiken mellan Åstorp och Ängelholm är både
önskvärd och trolig. Det fungerar också som ett tredje spår till Västkustbanan.
Även Marieholm kommer att få pågatågsstation, vilket ytterligare stärker
pendlingsmöjligheterna mellan nordvästra och mellersta Skåne.
Den fortsatta processen med
dubbelspår på hela Västkustbanan är högprioriterad för att kunna få full effekt
av totalinvesteringen, vilket är bra både för de åkande och för
samhällsekonomin. Det är förödande med flaskhalsar i form av kortare sträckor
med enkelspår.
När jag satt
i riksdagen, motionerade jag tillsammans med övriga Allianskollegor i
nordvästra Skåne om HH-förbindelsen. Det är skönt att se att arbetet nu börjar
bära frukt. Jag hör dessutom till de som gärna vill se en bro istället för en
tunnel. . En GC-väg på bron visar dessutom på ett modernt miljötänkande. Det
ökar attraktionskraften i Helsingborg-Helsingörsområdet. Det bör också gå i
takt med Fehmarn Bält-förbindelsen.
Den
fortsatta utbyggnaden av E22 är nödvändig för både Skåne och sydöstra Sverige.
Genom standardhöjningen kommer det att bli mycket lättare att pendla till både
bostad och arbete. Det kommer också att underlätta för transittrafiken genom
Skåne.
En effekt
som man inte ska blunda för är att hela denna infrastruktur satsning kommer att
skapa många arbetstillfällen under många år och i många olika yrkeskategorier.
Den lever väl upp till Centerpartiets devis ”jobb i hela landet”.
Lennart Pettersson
ordförande Centerpartiet Skåne
lennart.pettersson@centerpartiet.se,
0733-663403
tisdag 1 april 2014
Trafikverket är oansvarigt!
Nu har det
hänt igen – nerdragna kontaktledningar – och i ett av fallen mellan Malmö och
Lund. Många människor blev sittande på tåget i fyra timmar. Vissa fick början
på sin semester förstörd, andra missade möten med goda vänner och en del kom
inte till sitt arbete i tid. För många blev det en annorlunda helg och i många
fall blev den helt förstörd. Vid andra tillfällen har det varit mitt i
arbetsveckan med försenad ankomst till jobbet, uteblivna uppdrag, föreläsningar
och affärsförhandlingar, där chansen kanske aldrig kommer tillbaka. Detta är
inte OK och det kostar oerhört mycket pengar – för alla.
Det är en
gåta för oss att Trafikverket inte ställer större krav både på sig själva och
på de som trafikerar spåren i form av SJ, Skånetrafiken, Veolia m fl. Det är
nämligen bara Trafikverket självt och operatörerna som har ansvaret.
Vi ser
möjliga lösningar i två elementära åtgärder:
·
En kontinuerlig tillsyn och ett systematiskt
underhåll av ledningar och tåg
·
En välfungerande plan för evakuering vid
oönskade stopp för tågen
Vad vi vet,
är det två händelser som kan orsaka en nerdragen kontaktledning. Den ena är att
det blir ett fel på kontaktledningen som hakar i anslutningen från tåget. Den
andra är att ett fel på lokets strömavtagare hakar i ledningen. Båda dessa
orsaker kan rimligtvis åtgärdas genom systematiskt och kontinuerligt underhåll.
Kan man i slalombackar ha ett mycket strikt regelverk för tillsynen av liftarna
och vajrarna till dessa, borde det vara möjligt på järnvägen.
Att bli
sittande i ett tåg i timmar utan mat och dryck, är ingen höjdare och är
faktiskt dessutom i en del fall t o m hälsofarligt. Detta bryr sig
uppenbarligen inte Trafikverket om. Då hade man haft en lösning. Vi har all
respekt för el och att det kan finnas nedfallna ledningar som är strömförande.
Vi frågar oss dock: Varför kan man inte stänga av strömmen i olika sektioner?
Varför är det inte möjligt att stänga under de 30-60 minuter som det kan ta att
evakuera ett tåg? Här behövs bättre rutiner, där lokföraren, räddningstjänsten
och av Trafikverket upphandlade entreprenörer samarbetar effektivt. Ifall dessa
rutiner finns, frågar vi oss: Varför fungerar den inte? Hur skulle man göra om
det började brinna?
Tågoperatörerna
har också ett ansvar: Var finns planen med ersättningstrafik och
anslutningspunkter utmed spåren? Varför finns det t.ex. inte ordentlig
utrustning på tågen som gör att man snabbt och rationellt kan tömma ett tåg
även mellan stationerna? Dessutom borde man förstärka uppkopplingen med mobilltelefoner,
så att man kan nå anhöriga eller andra berörda när det blir ett oönskat stopp.
Vår
uppmaning till Trafikverket och till tågoperatörerna är att minimera riskerna
för nerdragning av kontaktledningarna och se till att det går att komma av
tågen när de stannar på fel ställen. Vi har inte vare sig råd eller intresse av
de långa förseningarna och stoppen och det är i huvudsak Trafikverkets ansvar
att själva eller genom avtal med berörda parter, se till att det fungerar.
Lennart
Pettersson ( C )
Riksdagskandidat
Svalöv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)